SPANA FÖRSLAGSVIS IN...
CRUISE COLLECTION REVISITED
WINTERTIMING. Om jag omsorgsfullt hade präntat ned mina tankar för att ni skulle ha någonting att ägna era mellandagar åt, även i december, hade ovanstående bilder som genom ett virtuellt trollslag seglat hela vägen från Kap Verde ut till de stugor, höghus och kojor i vilka ni huserar. Men det gjorde jag ju inte, så ni var med andra ord lyckligt ovetande om att jag - medan ni förgäves spetsade er varma choklad med starkare vätskor för att glömma kylan - solade spirorna på en vindig Ihla do Sal. Och det har ju visserligen sina fördelar.
Tröja: Zara. Ni ska se ryggen, den är hemskt piffig.
Skärp: Ja, K - jag har snott det och nej, jag ämnar inte lämna tillbaka det heller. Jag antar att ni alla förstår varför mycket, mycket väl.
Shorts: Ett par avklippta jeans, använda till oigenkänlighet. Det är ju helt enkelt så att gällande jeansshorts finns sällan någon annan genväg än att de i stil med riktigt bra skinn bara blir snyggare med åren, och därför inte går att inhandla i perfekt skick. Om man inte är villig att betala halva sin månadslön för ett par signerade typ Victoria Beckham, som ändå faller sönder så fort du tittar på dem. Sådant där är ju helt valfritt.
Skor: Rizzo. Jag älskar dem och vet inte alls vad jag ska göra den dagen de tackar för sig. Köpa nya, kanske.
Ciao!
THE DAILY THERE'LL BE SWINGIN' SWAYIN'
HELLO AGAIN. Ta er en ordentlig titt på detta sympatiska ansikte, och fråga er själva - är detta en tjej som håller vad hon lovar? Är detta en person som gör aktiva val? Har tidigare nämna någonsin sagt något, som sedan visat sig vara precis tvärtemot vad hon senare faktiskt bestämt sig för att göra? Om alla tre får jakande svar... Så har du förstått grejen, och belönas med det finaste priset av alla - en weekend till Barcelona för två personer, inkluderande delfinbad och shopping med en personlig tränare och frisör.
NOT.
För sådant har man varken råd eller tid med om man försöker upprätthålla någon form av STIL utåt - och det är ju, as we all know, mycket viktigt. Särskilt för er som trots total avsaknad av uppdatering merparten av de senaste två åren fortfarande anser det givande att klicka er in här. Ni är positiva, hoppfulla och sannolikt kommer det att gå bra för er i framtiden. Vad mig anbelangar så nöjer jag mig så länge ni inte hatar mig för mycket när jag utan förvarning sticker till Frankrike i två månader - för att jobba på språket (hände inte), lära mig laga mat (hände inte, även om det under mitt tak tillreddes en alldeles underbart Spaghetti Frutti di Mare) och måla med akvarellfärger (hände faktiskt).
Nu säger det i och för sig inte så mycket, för därifrån bloggade jag så att det stod härliga till - medan jag vid hemkomst glömde bort allt vad kviltade väskor och koboltblå ton-i-ton någonsin kunnat heta.
VAD jag pratar om? Please. Jag är tillbaka. I alla fall en god stund, och jag lovar att försöka att ha som mål att inte göra er så väldigt besvikna den här gången. Och, nej - jag kan fortfarande inte hållas ansvarig för alla persilja som i tid och otid skuttar ut ur min mun (eller i detta fall präntas i svartvitt på en blogg nära dig).
Hur som helst: Till att börja med rusade jag alltså runt stan iklädd detta, idag. Bootsen gör mig lika fånigt dreglande som ett barn på julafton eller - säg - mig själv framför valfri film med Johnny Depp i huvudrollen.
Pälsjacka: Tradera. Den enda platsen där man legitimt kan (okej... Nej, det är såklart inte det minsta legitimt - men den debatten tar vi en annan dag. Dears, varför väcka den mink - förlåt, björn - som sover?) inhandla plagg tillverkade av djur, eftersom man då kan intala sig själv att den i vilket fall redan är inhandlad, och ändå bara skulle hänga i ett skåp någonstans hos någon gammal blind dam med för många chihuahua-hundar och trasiga strumpbyxor, som i brist på annat använder den vid golvmoppningen. Plus att den kostade dryga tusenlappen. Liksom - hallå.
Tröja: Napapirji. Säg det baklänges fyra gånger om ni kan, eller besök deras butik Mood-gallerian där min polare A jobbar med att försöka sälja halvtjusiga fårskinnsjackor för 28 000 kronor. Jo, jag lovar.
Byxor: Ursprungligen från Zara, men jag sprang in i den på Stadsmissionen.
Skor: Prålighet i sin allra hippaste form. Blue Coral.
Glasögonen kan vi återkomma till. Samt en massa annat, naturligtvis.
Och, girls - jag har saknat er.
Ciao!
ABOUT TO MAKE IT WORK WITHOUT YOU
PRINCESS PRINSLOO. Oh, shit. Ni har mig runt era fingrar som en annan kärlekskrank, nyskild femtiofemåring (ni är den unga snärtan till sekreterare som jag - allt enligt mallen - har fallit handlöst samt nu ämnar lämna hus och hem för. För referens, se lyrics till When a Man Loves a Woman).
Så. Ni vinner eftersom jag är très sjuk och ändå spenderar dagarna i horisontellt läge. Men - bara för den här gången. Och don't get used to it. Och... Bara dry those tears - they won't get you anywhere.
Hursomhelst så tycker jag att vi ska spendera den här trevliga tisdagen med att fläta våra hår och önska att vi såg ut som Behati Prinsloo och fick spendera dagarna på någon öde bensinstation mitt i ett instagram-filter någonstans i Amerika.
(Note to self: Sätta högst upp på listan över saker som faktiskt inte ÄR like roliga i verkligheten. Andra bubblare: Cykla i regn, bygga sandslott eller åka på bilsemester med familjen).
Nej, men - ärligt. Jag älskar ju sådant här. Lite sandigt, lite dammigt, massor av konstiga scarves som är knutna på obekväma ställen och framförallt palm-mönstrade prylar i allmänhet. Såhär ska jag se ut när jag sörplar sliskiga drinkar och låtsas att jag är den tjusigaste kvinnan på Kap Verdes blekvita stränder i december. Jag ska vifta lite med mina flätor och vicka lite på mina nymålade tånaglar och blinka till servitören och låtsas att det inte alls är eftersom vi reser all-inclusive som han inte tar betalt för mina drinkar. Och jag ska låtsas det hela resan för så gör man ju när man är på semester, och sedan när jag kommer hem så ska jag låtsas hela vägen till Berns där vakten bryskt kommer att med ett inte låtsats otrevligt beteende flytta mig längst bak i kön och vänligt men bestämt fråga vad jag pysslar med.
Oh, well.
I vilket fall - ta en titt på Behati, så ses vi när vi råkas!
Ciao!
WIFE LIFE
BAKE THAT. Dansat fötterna för blodiga? Lyssnat för mycket på Kanye West, och fått skavsår av alla glitterindränkta swagger-kepsar som du burit under sensommaren? Well - we've all been there. Och för att ta oss ned på jorden igen behövs egentligen ingenting mer än gammal hederlig hemkunskap, med en touch av italienskt restaurangkök. Drapera dig i rutiga förkläden, sätt upp margaretaflätor och lyssna uteslutande på Evert Taube.
Börja dagen med att shoppa torrjäst och vetemjöl, samt färsk rosmarin (försök inte lura NÅGON att du redan hade det hemma, för det vore inte ens särskilt beundransvärt utan bara väldigt... Obehagligt). Knacka på hos din granne och be att få låna en extra stor skål, samt en ungnsfast gryta med lock. Riktiga köksfashionistor använder naturligtvis bara Le Creuset (av tre skäl: dels eftersom de kommer i fantastiska färger, är matlagningens Smythson-block SAMT att namnet låter som en felstavning av Cannes strandpromenad och allt som har med Rivieran att göra är ju trop fierce).
Nu är förberedelserna klara. Bara en dag kvar tills du kan äta ditt bröd. No stress, kära ni - vi försöker skapa en degkultur här.
Mixa 7 deciliter mjöl med 1 halv tesked torrjäst. Klipp ned timjan, fast i ganska stora bitar för att få till den där "Vad? Åh - jag slängde bara ihop ett bageribröd av allt jag hade hemma, typ FÄRSK timjan (OBS: inte troligt)"-känslan.
Jag rev ned lite citronskal också, men det är optional. Salta massor. Jag hade inga mått på det så det får inte ni heller. Jag är SÅ ledsen.
Stjälp i 3,5 deciliter vatten och blanda. Täck skålen med gladpack, ställ det i rumstemperatur, och försök att inte tänka på brödet under de 12 till 18 timmar som du måste låta degen jäsa.
Inse att det inte fungerar - och utforska istället brödjästpåsarna, hitta recept på smaksatt grissini och bara gå Stefano Catenacci all over the place.
Mixa en påse torrjäst med 13 deciliter vetemjöl i en annan bunke än den som rymmer ditt långsamma brödbak och rör ned 1 matsked olja av något slag. OBS: Inte massageolja. Även om den är ekologisk, rättvisemärkt och från Molton Brown.
Åh, och just det: För er som är lätt efterblivna eller kanske läser VOGUE Paris samtidigt som det här inlägget håller vi alltså på med ett "recept i receptet" just nu. Välkomna!
Back to topic: Häll ned 5 deciliter vatten och lite mer salt än du hade i ditt bröd. Blanda.
Förbered två plåtar med bakplåtspapper, och snurra till halvtunna pinnar av degen. Dessa pinnar drar du ut och plattar till och lägger på plåten. Det kommer att gå DÅLIGT. Du kommer att vilja slänga plåten i marken. Gör inte det. Det är inte värt det.
Garnera istället pinnarna med alla kryddor du hittar, och pesto och tapenade och kanske tomatpuré. Någon smakrik hårdost kan också vara en idé.
OCH SKJUTS in i ugnen på 225 grader i typ 10 minuter.
BANG! Alla älskar dig. Du är nu populär, framgångsrik coh med en bulle som snart ska in i ugnen.
Så vi låtsas att det är ny dag, och du sätter på din ugn på 230 grader och när dne är varm stoppar du in grytan UTAN brödet i 30 minuter.
Meanwhile: Försök bli kompis med den jästa degen (också omöjligt, den är i konsistensen onödigt lik seg filmjölk), och mjöla in den ordentligt och forma rund. Jag hällde tillbaka den i bunken (mjölad) eftersom den gled av bakbordet som snigeldamen i Monsters Inc skulle ha gjort om man försökt göra matbröd av henne.
Efter 30 minuter - häll ned degen i grytan och pudra på lite mjöl for fun (det är viktigt att ha roligt i köket). Lämna i ugnen med lock på grytan i 30 minuter. Därefter - ta av locket och grädda i 15 minuter till.
Ta ut - et voila:
Magiskt nog fungerade detta fläckfritt för mig, så då gör det säkert det för er också. Bjud era loved ones och känn er som Bree Van De Kamp fast utan uteliggar-barnen. Förhoppningsvis.
Ciao!
CITY SIDEWALKS, BUSY SIDEWALKS
FALLING. I höst IMMA LOOK LIKE THIS. Tack vare avancerad plastikkirurgi kommer jag att entra november som en felfri kopia av typ Kate Moss. Å sen så ska jag byta varje dag så jag kan vara en hel levande Victoria's Secret-catwalk in the making, fast med skotskrutiga jackor istället för typ spetsunderkläder. Jag tror att det kommer att bli skitbra, och visst - ni kanske bara "MEN HALLÅ - det har du ju inte råd med!" och då kan jag bara säga såhär: Kampanjkoder!
Genom att ange "catwoman23" i kassan får ni 30% rabatt på ett så kallat "nose job" (OBS: Mycket populärt bland superstjärnorna i Amerika) hos Akademikliniken. Hur mycket älskar ni mig nu, liksom? Vem vill ha sin egen näsa när man kan få typ... Någon ANNANS?
*ÄR the plastics i Mean Girls*
Nåväl - back to topic. Jag talar alltså om höstens klädval, vilket för mig kommer att andas dekadens, matt-tofsar och laid back-elegans (typ som igårkväll när jag hade oljerock och världens högsta klackar så att alla skulle tro att jag som enda person i världen kunde se sexig ut i jättestora kläder utan hjälpmedel, fastän allt egentligen bara handlade om de tiocentimeters-pinnar som lurade under mina hälar).
Och så skulle jag vilja köra på någon typ av hatt. Och varför inte (detta är en retorisk fråga som tackvare sitt uppenbara svar inte kräver reaktion från yttre part) en laxrosa sådan med första bokstaven i mitt namn broderat på framsidan.
M - alltså.
Ni kan ju ha något annat broderat. "Vi älskar Mathilda", till exempel. Eller "Ja till pyroteknik på svenska arenor" eller något.
Ciao!
PART OF MY WORLD
WALKABOUT. Jag måste vara världens mest otåliga människa. Vad jag än tar mig för så vill jag hitta på någonting annat efter några veckor, och just nu vill jag helst av allat bara släppa precis allt och flytta någonstans där... Ni vet - materiella ting inte är så värst viktiga. Och jag vill klara mig själv, och upptäcka saker och sy välsittande byxor i fantastiska mönster.
Jag antar att det helt enkelt är så att det är höst och jag trivs way dåligt i iskyla, och helst av allt skulle spendera hela mitt liv på solvarma stränder. Å andra sidan - vem vill vara nöjd? Så löjligt tråkigt.
Så... Vad gör ni? Lever ni? Tittar ni på höstlöven, och märker att de har gått från att bara ändra färg också trilla av alla träd eftersom vintern är på väg?
Vad fint, chiquitas. Det gör jag med.
Nä - snacka om S-E-R-I-Ö-S-T.
Viktigt: Man får inte vara seriös när man har en modeblogg. Man måste prata om angora och merino-ull som om det var värsta världsförändrar-problemet när YSL bytte namn och tog bort Y:et vilket det i och för sig VAR för HUR ful blir deras logga nu - liksom? Yves vrider sig säkert i sin grav och vakar vid någon PR-chefs säng som alla de där kedjebreven sa att någon liten tjej utan huvud skulle göra om man inte skickade det vidare).
SÅ. Let's talk ULL.
*Besvärad tystnad fyller ull-fabriken*
SÅ roligt är det att prata om ull. Tack för att ni förde in mig på det dödstrista spåret. Tusen, tusen tack!
*Vilt tumult utbryter i ull-fabriken*
VADÅ sura? Hallå - skaffa er lite perspektiv, ta några djupa andetag och...
Ciao!
SOCK IT TO ME
LUCKY LADY HOTSHOT
PROUD MARY. HELLO! Vad gör ni? Jag vet egentligen inte ens varför jag har igång den här sötnosen längre. Jag är egentligen trött på allt som liksom saknar poäng, och att kalla den här bloggen för ett framåtgående projekt vore en lögn så stor att jag skulle få svårt att bära solglasögon i framtiden (min näsa skulle växa för mycket). Men - såhär ligger det till. Jag jobbar fantastiskt mycket bätrre efter någon form av mall, än utan densamma - och... Tja, let's låta denna portal bli någon form av to do-list MED inspirationsbilder.
Så att vi alla kan återkomma nästan dagligen och tänka att tillsammans ska vi ta i allt vi kan och dance the night away eller resa till Galapagos eller vad vi nu kan tänkas vilja göra.
Först av allt fokuserar vi på att JA VI VILL SE UT SOM EN TANT, OM tanten i fråga ser ut som Mary-Kate Olsen.
Snart ska jag visa er akvarellen som jag målade igår.
Ciao!
WIDE EYED WANDERER
RAMPLING ROCKS. Idag låter vi oss inspireras av alltid lika löjligt chica bombshell-skådespelerskan Charlotte Rampling, och ber en tyst bön om att vi ska vakna och se ut som hon gör imorgon.
Skämt åsido. Vi är fabulous som vi är, naturligtvis. Men jag vill också ha sådär tjusigt trötta ögon, tack.
Fixar ni det åt mig?
Och i övrigt - visst är det någonting som bara osar Blake Lively?
Oh, gosh. Nu sover vi. För stans godaste laxpudding (om hipsters försöker se ut som våra morföräldrar, är soyabönor naturligtvis också helt passé som matval. Husmanskost är det nya svarta), besök Mom på Nybrogatan.
För stans chicaste stickade halsvärmare (som inte finns online men har ett spänne mitt på och... Ja, jag ska leta reda på en bild åt er så fort jag inte har annat för mig) - besök märket som numera har uppnått total trendstatus även hos fashion-experterna (undertecknad icke inräknad av skäl vi väljar att inte gå in på ikväll), och som på typ ett år gick från att vara någon typ av Odd Molly-spinoff till att vilja vara ACNE och nästan lyckas. Jag pratar självfallet om Hunky Dory. Och Anna Selezneva (modellen, alltså) - Vogue undrar vad det var som hände.
Men tveklöst ett beyond toppenval. I wish them my best, och allt det där.
Ciao!
VIVE LA VANS
CHECK MATE. Mitt senaste span är naturligtvis världens hippaste skatersneakers. Medan Stockholmsregnet duggade tätt och jag lyssnade till way ljuva toner på Spotify rusade någon förbi iklädd just ovanstående killer-skodon.
Världen? Åh - den stannade för en sekund, och allt blev - liksom... Svartrutigt. Jag förstår inte alls vad det berodde på, chicas.
Resten av stassen (en aning too punk-grunge för att jag skulle ha fastnat för det. Hellång skinnrock är bara... Så svårt) hoppar jag över utan större förbehåll, men schackrutiga VAN'S står at the moment högst upp på min shoppinglista.
Jag kan bara känna det hända.
Och för alla er som norpade Hermès-samarbetet - så roligt för er. Jisses. Verkligen.
Applådera er själva.
Eller hoppa från en bro.
Ciao!
PS: Och för alla oss som har insett att ingenting (inte ens om det har vit, platt sula och ser streetstyle-tjusigt ut) går upp mot ett par nudefärgade heels i mocka - ja, ni får lägga torgvantarna på Jimmy Choo's Agnes-klackar istället.
Rent teoretiskt borde vi ha användning för båda. Det vore naturligtvis en invistering i din framtida höstgarderob, och tillsammans med ett par robusta höst-boots ungefär de enda raringarna du kommer att behöva för resten av dtt liv. Ungefär.
APPEARING COMPLEX
BE LEGENDARY. GIRLS! Tiden bara springer iväg. Vill ni se mig in action sportande mina brand new gympaskor från Nike (med fantastisk retrokänsla som osar långfärdspjäxa på ett fashionabelt sätt - ni ska få se dem as soon as possible) föreslår jag att ni håller er i stan imorgon, där jag troligtvis kommer att strosa omkring med snygga R.
I annat fall tycker jag att ni ska njuta av den sista höstsolen så ses vi snart igen, så fort jag har fått ordning på mina rutiner (efter att ha spenderat två månader i totally hippt hjärndöd tillvaro där typ tuggandet av en frasig crossiant har förbrukat mest energi - och orsakat otroligt komplicerade processer i min kropp - är det beyond svårt att hinna med allt). Jag lovar att jobba på det, flickor.
Until then - prove real.
Ciao!
GOODBYE RUBY TUESDAY
MORE ROAD TRIPS. Hello, babes! Idag har jag målat ett porträtt (motiv ännu très hemligt) vilket känns beyond kreativt och fint, särskilt eftersom det är gjort i akvarell.
Jag sportar också min nya mohair-jumper från Filippa K (som är av den absolut hippaste modell ni kan tänka er), och jag lovar att snart visa den för er.
I övrigt föreslår jag att ni reser er upp och går ut och... Ni vet - fotograferar något, eller så. Tuesday is creativity-day.
Och! En sak till! Mina duktiga chiquitas L och O följer mina och T's hippa fotspår och och håller i en välgorenhetskväll på stället med Stockholms tjusigaste onsdagsaffischer. Klicka in HÄR för mer information, så ses vi hopefully på dansgolvet (om jag inte tar mitt förnuft till fånga och struntar i utgångar för resten av veckan) och ser till att fler än vi får chansen till more dreaming och more fun (now THAT'S en bra ursäkt för att gå på galej mitt i veckan).
Ciao!
HELLO KITTY
DEAF LEOPARD. Chicas! Vartän det finns leopardmönster, är jag där. Reptilmönster är en pending bubblare som bara längtar efter att komma och leka med the big boys men leopard will be leopard, och inga andra djuriska mönster kommer särskilt nära.
Min fläckiga Topshop-jacka väntar just nu på kyligare dagar (vem försöker jag LURA? Jag har kunnat använda dem dygnet runt ända sedan jag kom hem från Frankrike. Endast min självrespekt - okej, nu luras jag VERKLIGEN - har hindrat mig), vid vilka den ska matchas med svarta flares och boots.
So... Chunky yet funky.
Hursom - ovan ser ni några av mina favoritinspirationsbilder på temat svartvita fotografier föreställande människor i leopardplagg, samt diverse way tjusiga kattdjur. Typ förslagsvis av leopard-liknande sort.
Ciao!
WELCOME TO CACTI LAND
WITTY WINDOWS. Kaktusar - jag är all about them these days! Så fort jag kommer hem ska arrangera ett très fantastiskt stilleben på mitt fönsterbleck fullt av dammiga, taggiga bad boys som får livet att kännas lite mer Mexico.
De här två fönstrena spottade jag i gamla stan och BOY am I jealous på den underbart fabulösa person som har fått till det big time. Jag skulle mer än gärna plagiatera hela grejen och skaffa mig synliga sladdar och sliten putsfasad. Hur tjusigt?
Solblekt är alltid en vinnare, vareseig det gäller beach-rufsigt svall eller inredningsdetaljer. Take it from me - flickor!
Ciao!
