OHYESOHYES

...Vad gör ni här? Här ska ni ju inte vara. Ni ska ju vara HÄR.

Gör om, gör rätt.



Hoppas att alla har en fantastisk helg. Vi ses på STaY JuiCY.

Ciao!

Bara bästa London genom en kameralins under 24 timmar. Vi hann med trés mycket trots att vi kom en morgon och for hem nästa. Såklart. Under korta resor hinner jag alltid med mycket mer, eftersom varenda sak blir så väldigt speciell och spännande.

Det finns så mycket mer att visa eftersom jag är helt och hållet upp ver öronen crazily förälskad i staden (människorna och ljuden och allt sådant som egentligen bara låter way påklistrat men som faktiskt är sant), men det är en annan historia. Som om jag inte kommer att återvända fasligt snart, liksom.

Vad ni måste göra när ni bokar biljetter och flyger dit är att sticka till Holland Park och bara lukta på blommorna. Helt plötsligt blir man fyra år gammal och vill rulla runt i gräset. Jag bestämde mig för att hoppa över just den idén, hur free-spirited och hippe-tjusig jag än kände mig där och då (det är otroligt vad en snusnäsduk kring halsen kan göra för självförtroendet). Ni kan göra det istället och hälsa gräsfläckarna från mig. Det skulle vara so Ferdinand of you.

Deal? Deal.

1. Körsbärsblommor att långsamt dö för i Notting Hill.

2. Jag på ett staket i mina nya favorit-flares.

3. Mockaskorna som hippa M slog sig lös på och jag var smått hysterisk över och planerar att knycka så fort hon vänder ryggen till. United Colors of Benetton är ett klart underskattat klädesmecka för alla som tycker om enkla linjer och klara färger. Och det gör vi ju allihop, flickor.

4. Det ständiga dilemmat på platsen där bilarna parkerar åt olika håll långs med trottoaren och dörrarna öppnas åt fel håll. Men annars är ju London-bor precis som alla andra. Plus att de uppfann Opening Ceremony, så jag antar att vi helt enkelt får lov att stå ut.

5. Denim när den förtjänar stående ovationer, signerad GAP. Jag har inte tagait av mig den since och jag planerar inte att göra det heller, även om det innebär isande frost-nätter fram till påsk.

6. Nighttiming.

7. Underbart finurlig gaturkonst finns precis överallt och är bara så hilarious.

Ciao!

What i eat when I eat what I eat. Med andra ord allt mellan apelsiner med ansiktsuttryck, jordgubbar av way praktisk family-size och hamburgare som vill ta över världen men bara nästan lyckas.

Glöm inte bort att dansa från mig ikväll.

Det är ju

L-Ö-R-
D-A-G.

Ciao!

Numera gör jag uppenbarligen alla mina inköp virtually (så praktiskt att shoppa till exempel partyklackar från sängen - på så sätt behöver man bara lämna den för att skåla i färgglada drinkar och använda skorna i fråga), och det mesta till så fantastiska priser att ni kommer att sätta era spenatsmoothies i halsen. Till exempel slog jag loss på ovanstående busunge för 99 kronor när jag skummade igenom Tradera efter någonting i den här stilen.

Så nu är det jag och Jagger en stund framöver. Kan ni tänka er vilken smashing vår vi kommer att ha tillsammans?

Äta mjukglass och lipa åt folk vi inte känner. Gör er beredda.

Ciao!

Jag är fullständigt upp över öronen förälskad i jeans just nu. Ni förstår - de senaste veckorna har jag slagit mig lös på inte mindre än två jeansjackor, en jeansklänning och en jeans-jumpsuit. Och så ett par très utsvängda jeans, naturally. Om ni känner för att ringa några way trevliga herrar i vita rockar och be dem hämta mig och ge mig piffiga piller tills jag återgår till mitt normala tillstånd, så... Råder jag er att avstå. Jag antar att jag är ett hopplöst fall.

That's just me.

Anyhow - min senaste kreativa utsvävning resulterade i ett par crazily hippa pants med fransiga fickor, och en ny t-shirt som jag vill ha på mig varje dag tills den ramlar sönder. Jag är löjligt nöjd.

Jeansen kommer ursprungligen från Samsoe&Samsoe och är bland det mest åtsmitande som någonsin har suttit längs med mina stackars spiror.

Ciao!

Så - du är en underbart utstuderad shopaholic, inte sant? Så - tala om för mig var någonstans jag kan hitta lika crazily good solglasögon som ovan.

Att matcha med min egen leopardkappa. Att älska tills de går i tusen bitar. Att bära upp och ned på fester tills alla skrattar.

Att gilla lika mycket som jag gillar den som berättar för mig var de finns att få tag på.

Ciao!

Hello, flickor! Jag är tillbaka på banan efter en kort men très underbar visit i staden där jag alltid känner att - well, här kan jag bo. Ska vi åka till London ihop och skaffa oss en fantastisk lägenhet med utsikt över Hyde Park och i anslutning till alla hippa undergroundklubbar som finns?

Fint. Let's do it, chiquitas. Vi dansar oss svettiga vareviga natt och spanar på fåglar i parkerna om dagarna. Eller shoppar jeansjackor för nästan ingenting alls på Portobello Road. Eller tappar bort oss i ett way oändligt tunnelbanesystem och upptäcker nya och hemskt tjusiga platser vi aldrig hade funderat på att besöka från början.

Eller gör som mig ovan, och studsar runt Holland Park tills varenda förbipasserande har himlat med ögonen minst en gång. Ibland (läs: ofta) vill jag bara bli min egen bästa vän - ingen utom jag själv kan ge mig två entusiastiska tummar upp för att utveckla mina akrobatiska färdigheter in public.

I vilket fall är jag tillbaka och det känns något dödstrist. Oh, well.

Ciao!

Gissa vad? Jag sticker till London för att shoppa utility-jackets på någon flea-market någonstans och kisa bakom hippa solglasögon i Hyde Park. Vad säger ni om det, då?

När jag kommer tillbaka ska jag visa er en fantastisk jeansklänning från Versace som jag fick tag på för under hundralappen, en insanely hipp jeans-jumpsuit och hatten som jag bara dör för att använda men som aldrig tycks dyka upp i min brevlåda.

Som plåster på såren bjuder jag på rörliga Disney-bilder bara för att de är så fasligt fantastiska. Får ni ingen inspiration ur detta ombedes ni snarast söka upp en optiker. Eller en hjärnskrynklare, chiquitas. Personligen ser jag följande - faux dalmatin-päls, ljusrött på ett dammigt sätt (smutsrosa, if you will) samt... Stjärnor. Lite kristallglitter gör vardagen très glamorös.

Nu tar jag min fullpackade handväska, min sammetsjacka och mitt största leende och hoppar på ett flygplan. Vi ses imorgon. Ni vet vad de säger - underbart är kort.

London, är du redo för mig? Såklart du är. So long.

Ciao!

Lite stickat, lite vävt och så lite monokromt som way tjusigt strössel på dagens spring time-mjukglass. Ska man göra helvitt föreslår jag en très crazily good kombination av en hel massa andra material - som alltså måste sitta på medföljanda accessoarer, så att bäraren fortfarande ska kunna arkivera looken under rubriken "helvitt och beyond trendigt". Prata om att både ha kakan och äta den, flickor.

Och nu - kära, utmanande läsare - tänker du kanske att detta kan du sporta med ena handen bakbunden. I så fall - frukta icke, för there is more to come. Och skoja inte att det är fabulöst. Jag introducerar för er ögonunderhållning (och för att få era fasligt fantasifulla tomtebloss-hjärnkontor att snurra i full fart) två vägar att gå. För den framåtsträvande färgschockande (och insanely hippa) fashionistan föreslår jag hintar av neon-orange och glasögon som skriker karmstol.

Inte? I så fall, min lilla enfärgade raring - har jag någonting för dig också. Vi pratar Acnes statement-topp (om du någonsin vill komma undan med textade tröjor är det dags att ta chansen innan den slipper undan) och kritvit ögonskugga.

Håll i hattarna. Och de virkade Dolce & Gabbana-väskorna.



Kortärmad jacka: Vårjackan när den ser allra bäst ut. Från Nina Ricci, naturligtvis.
Päls-scarf: Blå faux-fur från mannen med det ostavbara efternamnet - Karl Donoghue.
Väska: Virkad sötnos som jazzar upp vilken monokrom stass som helst. Från Dolce & Gabbana.
Byxor: Jag tror att jag måste slå mig lös på dessa J Crew-bad boys. De kan vara de mest perfekta pants jag har sett på en god stund (vilket naturligtvis skulle klinga mindre falskt om jag inte använde det om precis allting).
Skor: Skor som ser ut att kunna ha hållit hus hemma hos en man som passerat pensionärsåldern för... You know, två decennium sedan. Men de är ju bedårande i alla fall. Rochas.

Komplement version Craving for colour:

Pikétröja: Allas vår Alexander Wang gör årets bästa piké.
Solglasögon: Blåmönstrat i klassisk modell när solen ligger i moln och din färgglada uppenbarelse måste agera stand-in. Thierry Lasry - I like you.

Komplement version It ain't over 'til it's white:

Topp: Acne och bra basplagg är synonymt, och denna statement-tischa får mer än gärna förgylla mina outfts i några säsonger (dagens tips - spara "att använda ordet säsong som vardagligt tidsbegrepp" i mappen "fasligt enkla sätt att låta fashion").
Solglasögon: Maison Martin Margiela visar hur tjusigt det kan bli när man låter bågarna och glasen ha olika storlekar. Lite som en fashionabelt slarvigt utklippt runway-bild på vilken modeblogg som helst.

Och, nej - den blåa pälsprylen är inte valfri.

Kan Olivia så kan vi.

Ciao!

Flickor, time flies här borta. Såhär ser den ut när den gör det genom min mobilkamera. För övrigt är våren ju på väg, och det är alltid bland det way bästa som finns. Snart ska vi springa ut i bara platå-sneakers och glömma allt vad snöslask heter.

Vad gäller tischan på rad fem är den egenkomponerad. Jag återkommer angående den. Jag har blivit så kreativ, chiquitas. Det är mycket självförvekligande att sy och klippa sönder halva sin garderob. Och framför allt praktiskt, för nu kan jag lägga mina besparingar på annat än dödskalleplagg från Zara eller så. Som leopardprintade byxor från Current Elliot, till exempel.

1. Jag föreställde as told tjusiga Sailor Moon igår, och innan jag shoppade loss på hippt polyesterhår satte jag upp egna tofsar och beundrade resultatet i badrumsspegeln.

2. Järnek på skor från Manolo Blahnik - who else?

3. Beyond seriös take-out innehållande ångade dumplings. Det, girls, är en liten bit av himlen i en immig plastlåda.

4. Sen och tidig hemgång på samma gång och ett ägg vid en busstation. Frågor på det?

5. Boungiourno.

6. Karl Lagerfeldt in the making. Min utklädnad var fantastic den gången.

7. Sailor Moon är synonymt med stora, röda rosetter. Så jag sprang till Matssons Band på Kungsgatan och botaniserade en stund.

8. Hippa R var naturally en fjärdedel av ABBA.

9. Mina bästa broscher försvann när jag föreställde Karl, men det var det värt.

10. Jag bestämde mig för att känna mig lite Marc Jacobs höstvisnings-chic och satte på mig en blommig poncholiknande bad boy.

11. DIY att gå över lik för. Smashing.

12. M's hatt satt precis lika bra på mig till morgonrock istället för till kostym.

13. För lite sömn seriously messes with my chi, darlings.

14. Mitt senaste inredningsprojekt hänger hemskt bra ovanför sängen. En bedårande mix av retro-coola vykort och insanely balla snapshots av ingen mindre än Salvador Dalí.

Ciao!

En liten, Marni for H&M-dressad fågel viskade till mig att multikulörta naglar var det nya hippa - och vem är jag att tveka? Jag slog naturligtvis slag i saken, plockade fram min tjusigt illgula påse där 56 stycken (or something) nagellack ligger huller om buller och bestämde mig för att pasteller bör göras överallt och hela tiden. Förresten så har jag alltid gillat syrenlila. Visst känner vi redan nu att detta är en way smashing idé? Visst känner vi hur inspirationen flödar i takt med att... Ni vet - våren kommer, stövlar byts ut mot nätta sandaler med rosetter och fåglarna kvittrar Niggas in Paris i en trädtopp någonstans. Jag visste väl det, girls.

Låt oss alla från och med nu bara lacka naglarna i olika, pudriga kulörer och ha ett eget litet tivoli med oss vareviga dag. För ungefär så känns det. Toppar man med Minnie Mouse-bollar, rosetter och pyjamasskjorta (hallå - kolla detta, liksom. Pyjamasar är so happening just nu) jazzar man upp även den gråaste tisdag. Crazily good.

Den rosa sötnosen till fingerfärg heter Freshy och kommer från Mavala, den vita är signerat ingen mindre än Viva la Diva, och för den lila busungen skickas tackkorten till Depend. Det lila gillar jag allra bäst. No offence, Freshy.

Ciao!

Morning, sunshines. Igår slog jag ett par illröda klackar i taket och skakade två midjelånga tofsar tills klockan slog alldeles för mycket. Jag hade studentskiva, och jag föreställde ingen mindre än allas vår favoritsavior Sailor Moon - med bollar på huvudet och allting. Vad säger ni om det, då? Känn er fria att applådera mig på andra sidan skärmen.

Iförd way hippt polyester-hår och kortkort vippade jag runt som superhjältinna hela natten och kom fram till att jag alltid ska vara ordentligt utspökat när det kommer till sådana här tillställningar. Om någon månad går ett annat maskeradgalej av stapeln med temat bond. Tror ni att jag kommer undan med Kates almost-bondage-piffiga klänning? Keeping it classy, helt enkelt.

Och angående Sailor-stassen så lovar jag att återkomma med snapshots any day soon. Tiden bara rusade förbi och min kamera var (som vanligt) très oladdad.

Ledsen, flickor. I owe you a pony.

Ciao!

På temat inspirationsfilmer - THIS is awesome. Och it's just in. Och det har absolut ingenting med något att göra, men eftersom all inspiration är bra utom den dåliga (in other words ingenting ni kommer att hitta på denna way städade webbadress) känns ett ihopklipp av alla outfits i filmen Clueless (burna av ingen mindre än Cher Horowitz herself) som en högst essentiell fashion-dos. Så - öppna munnen, tugga i er varenda liten basker, svälj och för all del - tacka mig inte. This is what I'm here for.

Så. Who's skinning their poodle to make a backpack?

Ciao!

På min önskelista i vår står fortfarande den perfekta skinnjackan som jag kan leta mig blodig efter, och helt enkelt håller tummarna för att springa in i på någon thrift-store någonstans. Men sådant händer ju aldrig mig utan bara all-round cool people som redan bor i New York, jobbar på bar och absolut inte behöver en skinnjacka med stort S för att bli - ni vet, all-round cool. Oh, well. Denna ständiga orättvisa. Vidare önskar jag mig piffigt totaltrasiga jeans och en outfit där knästrumpor i nylon har en naturlig plats. Och då syftar jag alltså inte på kvällens stass där jag ska bära vippig kjol och höga tofsar.

Nej - jag ska inte föreställa Britney. Men nästan. Känner er très fria att gissa tills jag nedlåter mig till att ge er svaret (om ni håller på att dö av nyfikenhet kan ni ju klicka här för att se det direkt. Det kallar jag dock att, så att säga, "spoil the fun". Men, hey - det är ju en fri värld).

Nå - nylonstrumpor, skinnjacka och rippade jeans. Fixar ni det åt mig, mina små petuniablommor? Smashing.

Ciao!