HOMECOMING





GO EXPLORE.
Gissa vad? Jag åker hem! Missförstå mig rätt - jag älskar den här staden. Jag älskar värmen, solstrålarna på nästippen, nybakta crossianter och secondhandaffärer med fördelaktigt Chanel-utbud. Jag älskar att ta tåget till Cannes eller Juan-Les-Pins för att dansa mig svettig och dricka färgglada drinkar. Och jag älskar att ligga på rygg is altvattnet och inte sjunka och att äta kokosglass och att långsamt spatsera genom hela Galeries Lafayette för att titta på höstkappor. Jag älskar att besöka konstigt halvalternativa underground-klubbar och beställa en hel flaska av något bara för att vi kan och för att vi är unga och för att livet är fantastiskt. Och jag älskar att vara här, det gör jag verkligen.

Och - no worries, I'll be back.

Men - chiquitas - jag saknar mina vänner, cappuccinos utan chokladsmak, att kunna välja precis rätt väska på morgonen, nybäddade lakan, min familj, ordentliga konversationer och riktiga äventyr. Jag är för ung, för rastlös och för nyfiken på alltihopa för att lägga mig på stranden och läsa en biografi över Marilyn Monroe hela dagarna. När jag blir gammal, grå och bara strosar kring i pepita-rutiga Chanel-dräkter (med en stilig herre i ena armen och en mops med andnings-svårigheter i den andra) ska jag göra det. Nu? Nu har jag inte alls tid med sådant, cheetahs.

Imorgon klockan fyra kommer jag tillbaka till stan. Håll i hattarna.

Ciao!

THE DAILY WHITE WEDDING









What's up? Presenting today: Eveningwear as daywear. Med det menar jag inte att jag inte särskilt framgångsrikt försökt styla pyjamas-på-dagtid-trenden (tro mig - då hade jag valt byxor och skjorta), utan att min silkes-hippa evening gown fungerar precis lika bra som dag-dress, också. Inte för att någon är förvånad, men ändå.

Och för att ni inte ska bli uttråkade och för att jag inte ska glömma mitt löfte om att numera bära smycken jämt och ständigt - zooma in på skärpet. Skärpet? Vadå skärp? Det är inget skärp. Skärp er. Det är inte roligt, det här. Det är dödligt seriös modeforskning på tesen "Det går att ha silverlänkar kring midjan istället för om halsen". Hittils är den bevisat fungerande. Jag återkommer i ämnet senare med en mer detaljfokuserad bild - bara för er ögonunderhållning.

Jag vet - det finns ingen som tänker så mycket på er som jag.

Inte ens era morföräldrar. Eller era trebenta katter.

Klänningen är i övrigt också the studentklänning of yours truly. Och därmed kan vi alltså fastställa att jag lyckades med målet jag satte ut när jag, två dagar innan utsatt datum svirade runt på piffiga klackar tillsammans med L för att få tag på en - förhoppningsvis - vit klänning. Eftersom jag är notoriskt sen men i övrigt hyfsat praktisk provade jag sammanlagt tre klänningar (en från Malene Birger, en från Massimo Dutti och en från Zara). Den här var enklast, hade underbara detaljer framtill och - icke att förglömma - kostade inte mer än 800 kronor, vilket gjorde att jag kunde slå till på ett par laxrosa sidenbyxor också.

Ack - prioriteringar.

Vad målet var? Åh - att hitta något jag kunde använda tillsammans med min koskinns-clutch på en balkong i Frankrike samtidigt som jag gjorde skuttande rörelser med en silverlänk kring midjan.

Möjligen inte så precist, kanske. Men ändå.

Klänning: Zara Woman.
Väska: Thyme for Ginger.
Skor: Zara.


Ciao!

THE DAILY NEARLY NUDE













Bonjour! Iförd min absoluta favoritklänning i värmen har jag (finally, jag har en tendens att samla urdansade klänningar på hög i några veckor innan jag remove stick out of butt och gör något åt alltihop - och slipper bära svarta sidentoppar dagtid) tvättat hela min garderob. Den är way fantastisk eftersom linne (som ni säkert vet) svalkar i värmen och värmer i kylan. Tillsammans med reptilmönstrade underkläder som utklassar alla andra underkläder, och matchande skärp, går min beiga klänning från boring to Barbie på nolltid.

Klackarna är ett uråldrigt rea-fynd som bara inte verkar kunna bli omoderna. Jag bär dem barbent till och från varenda sommar, och med tunna, tjocka eller mönstrade strumpbyxor om vinterna. På sitt sätt är de ultimata och tidlösa, och jag hoppas innerligt att vi får många trevliga nätter ihop (ni vet - allt med ljusa detaljer är värda att hålla ett extra vakande öga på. Take it from me). Mocka är ju, as told, ett av mina favoritmaterial - och får jag säga min mening (vilket jag naturally får, eftersom det är jag som bestämmer här) gör materialet sig allra bäst i svart och beige. Lyckligtvis.

Nåväl, tack vare mitt inte särskilt galej-späckade schema (annat än kvällstid) har jag fram tills idag undvikit smycken dagtid av ren och skär lathet. Mycket dumt. Tänk vad en lite silverlänk kan göra, chiquitas. Mina nya favoriter (som tveklöst kommer att få stanna kring min hals sommaren ut, om inte något exceptionellt ovanligt händer) är alltså en lång silverkedja utan berlock, samt en ridstövel i silver. Min ring med grön sten är, bortsett från en guldring med rosa sten, den enda ring jag klarar av att bära. Jag har bevisligen svårt för det där.

Oh, well - även solen har fläckar. Och jag gör faktiskt beyond bra sangria.

Klänning: Från Oxmo.
Bälte: Reptil bad-boy från H&M.
Skor: Forever21 och lika gamla som... Donatella Versace hade sett ut att vara om inte plastikkirurgin hade uppfunnits. Eller var det tvärtom?


Ciao!





RSS 2.0