WIFE LIFE

 
BAKE THAT. Dansat fötterna för blodiga? Lyssnat för mycket på Kanye West, och fått skavsår av alla glitterindränkta swagger-kepsar som du burit under sensommaren? Well - we've all been there. Och för att ta oss ned på jorden igen behövs egentligen ingenting mer än gammal hederlig hemkunskap, med en touch av italienskt restaurangkök. Drapera dig i rutiga förkläden, sätt upp margaretaflätor och lyssna uteslutande på Evert Taube.
 
Börja dagen med att shoppa torrjäst och vetemjöl, samt färsk rosmarin (försök inte lura NÅGON att du redan hade det hemma, för det vore inte ens särskilt beundransvärt utan bara väldigt... Obehagligt). Knacka på hos din granne och be att få låna en extra stor skål, samt en ungnsfast gryta med lock. Riktiga köksfashionistor använder naturligtvis bara Le Creuset (av tre skäl: dels eftersom de kommer i fantastiska färger, är matlagningens Smythson-block SAMT att namnet låter som en felstavning av Cannes strandpromenad och allt som har med Rivieran att göra är ju trop fierce).
 
Nu är förberedelserna klara. Bara en dag kvar tills du kan äta ditt bröd. No stress, kära ni - vi försöker skapa en degkultur här.
 
Mixa 7 deciliter mjöl med 1 halv tesked torrjäst. Klipp ned timjan, fast i ganska stora bitar för att få till den där "Vad? Åh - jag slängde bara ihop ett bageribröd av allt jag hade hemma, typ FÄRSK timjan (OBS: inte troligt)"-känslan.
 
 
Jag rev ned lite citronskal också, men det är optional. Salta massor. Jag hade inga mått på det så det får inte ni heller. Jag är SÅ ledsen.
 
 
Stjälp i 3,5 deciliter vatten och blanda. Täck skålen med gladpack, ställ det i rumstemperatur, och försök att inte tänka på brödet under de 12 till 18 timmar som du måste låta degen jäsa.
 
Inse att det inte fungerar - och utforska istället brödjästpåsarna, hitta recept på smaksatt grissini och bara gå Stefano Catenacci all over the place.
 
Mixa en påse torrjäst med 13 deciliter vetemjöl i en annan bunke än den som rymmer ditt långsamma brödbak och rör ned 1 matsked olja av något slag. OBS: Inte massageolja. Även om den är ekologisk, rättvisemärkt och från Molton Brown.
 
Åh, och just det: För er som är lätt efterblivna eller kanske läser VOGUE Paris samtidigt som det här inlägget håller vi alltså på med ett "recept i receptet" just nu. Välkomna!
 
Back to topic: Häll ned 5 deciliter vatten och lite mer salt än du hade i ditt bröd. Blanda.
 
Förbered två plåtar med bakplåtspapper, och snurra till halvtunna pinnar av degen. Dessa pinnar drar du ut och plattar till och lägger på plåten. Det kommer att gå DÅLIGT. Du kommer att vilja slänga plåten i marken. Gör inte det. Det är inte värt det.
 
Garnera istället pinnarna med alla kryddor du hittar, och pesto och tapenade och kanske tomatpuré. Någon smakrik hårdost kan också vara en idé.
 
OCH SKJUTS in i ugnen på 225 grader i typ 10 minuter.
 
 
 
BANG! Alla älskar dig. Du är nu populär, framgångsrik coh med en bulle som snart ska in i ugnen.
 
Så vi låtsas att det är ny dag, och du sätter på din ugn på 230 grader och när dne är varm stoppar du in grytan UTAN brödet i 30 minuter.
 
Meanwhile: Försök bli kompis med den jästa degen (också omöjligt, den är i konsistensen onödigt lik seg filmjölk), och mjöla in den ordentligt och forma rund. Jag hällde tillbaka den i bunken (mjölad) eftersom den gled av bakbordet som snigeldamen i Monsters Inc skulle ha gjort om man försökt göra matbröd av henne.
 
Efter 30 minuter - häll ned degen i grytan och pudra på lite mjöl for fun (det är viktigt att ha roligt i köket). Lämna i ugnen med lock på grytan i 30 minuter. Därefter - ta av locket och grädda i 15 minuter till.
 
Ta ut - et voila:
 
 
Magiskt nog fungerade detta fläckfritt för mig, så då gör det säkert det för er också. Bjud era loved ones och känn er som Bree Van De Kamp fast utan uteliggar-barnen. Förhoppningsvis.
 
Ciao!

CITY SIDEWALKS, BUSY SIDEWALKS

 
FALLING. I höst IMMA LOOK LIKE THIS. Tack vare avancerad plastikkirurgi kommer jag att entra november som en felfri kopia av typ Kate Moss. Å sen så ska jag byta varje dag så jag kan vara en hel levande Victoria's Secret-catwalk in the making, fast med skotskrutiga jackor istället för typ spetsunderkläder. Jag tror att det kommer att bli skitbra, och visst - ni kanske bara "MEN HALLÅ - det har du ju inte råd med!" och då kan jag bara säga såhär: Kampanjkoder!
 
Genom att ange "catwoman23" i kassan får ni 30% rabatt på ett så kallat "nose job" (OBS: Mycket populärt bland superstjärnorna i Amerika) hos Akademikliniken. Hur mycket älskar ni mig nu, liksom? Vem vill ha sin egen näsa när man kan få typ... Någon ANNANS?
 
*ÄR the plastics i Mean Girls*
 
Nåväl - back to topic. Jag talar alltså om höstens klädval, vilket för mig kommer att andas dekadens, matt-tofsar och laid back-elegans (typ som igårkväll när jag hade oljerock och världens högsta klackar så att alla skulle tro att jag som enda person i världen kunde se sexig ut i jättestora kläder utan hjälpmedel, fastän allt egentligen bara handlade om de tiocentimeters-pinnar som lurade under mina hälar).
 
Och så skulle jag vilja köra på någon typ av hatt. Och varför inte (detta är en retorisk fråga som tackvare sitt uppenbara svar inte kräver reaktion från yttre part) en laxrosa sådan med första bokstaven i mitt namn broderat på framsidan.
 
M - alltså.
 
Ni kan ju ha något annat broderat. "Vi älskar Mathilda", till exempel. Eller "Ja till pyroteknik på svenska arenor" eller något.
 
Ciao!

PART OF MY WORLD


WALKABOUT. Jag måste vara världens mest otåliga människa. Vad jag än tar mig för så vill jag hitta på någonting annat efter några veckor, och just nu vill jag helst av allat bara släppa precis allt och flytta någonstans där... Ni vet - materiella ting inte är så värst viktiga. Och jag vill klara mig själv, och upptäcka saker och sy välsittande byxor i fantastiska mönster.
 
Jag antar att det helt enkelt är så att det är höst och jag trivs way dåligt i iskyla, och helst av allt skulle spendera hela mitt liv på solvarma stränder. Å andra sidan - vem vill vara nöjd? Så löjligt tråkigt.
 
Så... Vad gör ni? Lever ni? Tittar ni på höstlöven, och märker att de har gått från att bara ändra färg också trilla av alla träd eftersom vintern är på väg?
 
Vad fint, chiquitas. Det gör jag med.
 
Nä - snacka om S-E-R-I-Ö-S-T.
 
Viktigt: Man får inte vara seriös när man har en modeblogg. Man måste prata om angora och merino-ull som om det var värsta världsförändrar-problemet när YSL bytte namn och tog bort Y:et vilket det i och för sig VAR för HUR ful blir deras logga nu - liksom? Yves vrider sig säkert i sin grav och vakar vid någon PR-chefs säng som alla de där kedjebreven sa att någon liten tjej utan huvud skulle göra om man inte skickade det vidare).
 
SÅ. Let's talk ULL.
 
*Besvärad tystnad fyller ull-fabriken*
 
SÅ roligt är det att prata om ull. Tack för att ni förde in mig på det dödstrista spåret. Tusen, tusen tack!
 
*Vilt tumult utbryter i ull-fabriken*
 
VADÅ sura? Hallå - skaffa er lite perspektiv, ta några djupa andetag och...
 
 
Ciao!




RSS 2.0