Africa Appeal

För ungefär en miljon år sedan var jag i Tanzania med min familj. Det var som inget annat. Vi tittar lite:
 
 
Färg på färg på färg på färg. Den röda jorden, doften av värme, den mörkgröna vegetationen och det böljande landskapet som suger sig fast i himlen. En annorlunda verklighet. Mitt bland lejonen vallas det för fulla muggar och barn går i skolan och busar med lärarinnan. Jag känner mig nära och långt bort på samma gång, villig att veta men medveten om att min tolkning färgas av allt jag hittills lärt och inte lärt. Men när solen går upp över landskapet och klockan är fyra på morgonen, då är världen vacker. Då verkar hela universum speglas i vattenpölarna och gräset, och den friska doften av morgon fyller mina lungor.
 
Jag ville fånga lekfullheten, den hos djuren och den hos människorna. Den naturliga, okonstlade, ärliga lekfullhet som bor i ett par elefantbetar smyckade med blommor. Den som plirar i en ung pojkes ögon. Den som finns hos den som hoppar, vem den än är och var den än befinner sig.
 
Pssst... Notera gärna att det hände sig innan mättnads- och kontrasthetsen tog greppet om alla bilder, som ni säkert märker. En liten trip down memory lane till den tiden då saker och ting såg ut lite mer som de såg ut och inte rödare, grönare, ljusare och skarpare.
 
Ciao!




RSS 2.0