OHYESOHYES

 

LOOSE. ALDRIG trodde väl jag att jag - moi? - skulle drapera ett par boyfriend-jeans kring höfterna, le mot spegeln och någonstans ändå känna att... Jo - det fungerar. Och nej - det beror inte bara på att tidigarenämnda boyfriende är ett krav för att just ett par av dessa bekväma byxor och du ska, så att säga, cross paths. Jag har helt enkelt varit militant motståndare av skäl som jag helt enkelt inte vill nämna här. Privacy - hello-o? (Ledtråd: Allt som sitter slappt ska tydligen förkorta benen och, well - vi gör väl vad vi kan, flickor?).

 

Anyway, efter dagar av iskyla in på skelettet, tandhackande och isbjörnar traskandes gata upp och gata ned mitt i stan som om det inte alls vore konstigt tog jag beslutet. Jag knölade in mina toktajta Tiger-spiror i garderben, sa adjöken-adjöken i de utsvängda bäbisarna till benförlängare signerade J-Brand och öppnade en helt annan dörr. Den till hans klädskåp. Wow. En helt ny värld, ifrån ett annat perspektiv. Ingen bestämmer här; var och när blir glömt, högt ovan molnen... Ja, äh - ni fattar. Jag blev way överväldigad, snappade åt mig ett par mörkblå Levi's och efter viss skärpning (*fniss*) känner jag mig nu trés a jour med den ever so snurrande modekarusellen. Eller, well - förra årets karusell. MEN eftersom årets stora grej är återanvändning och fashion-pendeln svänger så snabbt att höstkollektionen 2014 redan börjar glänta på dörren till Beyond Retro kunde jag faktiskt inte ligga mer rätt i tiden.

 

Allt, darlings, handlar om inställning.

 

Aropå byxor ramlade jag över denna bild och fällde mången krokodiltår över att jag lämnade ett par på pricken likadana bootcut-busungar på Malene Birgers sommarrea förra året. Det är så att man skäms.