OHYESOHYES

VINTAGE. Hello, pumpkins. Hur står det till denna tisdagsnatt? Dansar ni fötterna blodiga eller äter ni gambas med gafflar så spetsiga att man kan sticka sig på dem? Eller inget dera? Bra val. Gambas är très dåligt för miljon och speaking of miljö (visst är det underbart när min inlägg för en gångs skull har en röd tråd?) så ska vi prata om ett annat vis att vara miljökämpar i vardagen. Det vill säga utan att gå klädda i heltäckande hampa-dräkter och tofflor på egenspunnet garn från hemodlad bomull. Vi ska nämligen prata second hand, och inte vilken second hand som helst - utan seconde main at its best på mina två smultronställen (hatar vi inte bara ordet smultronställe? Är inte ordet smultronställe världens mest urvattnade ord? Får inte ordet smultronställe er att bli mindre sugna på smultron för varje gång ni hör det? Jag vet. Samma här) i Nice.

På det ena kan vi hitta Chanel-kavajer och skor från Christian Dior och scarves som vem som helst med något innanför pannbenet skulle hugga av sig halsen för (eller kanske inte halsen. Det blir nämligen svårt att använda scarf då och då skulle ju det ena ta ut det andra och... Okej, okej - jag ska hålla tyst). Vi hittar också spännande underkläder som bör bäras som ytterkläder eftersom de är för fantastiska för att döljas (och antagligen en aning för dyra, också), underbara läderkappor och alla typer av smycken som man vill hitta i sin mormors garderob men inte gör i alla fall - eftersom hon har slängt alltihop och bara har kvar en stor samling rundstickor och tummade nummer av Minnenas Journal. OBS: Detta gällde inte min mormor, men jag känner inte era så jag tar för givet att föregående påstående är deras beteende till punkt och pricka.

För att inte tala om väsksamlingen.

Okej - vi talar om väsksamlingen. Jag skulle hjärtans gärna ha dragit med mig varenda LV-väska för lyckliga par på resande fot, iförda välborstade skor och med välfyllda kreditkort om jag bara hade kunnat. Vad gäller resten av läder-raringarna har jag ögonen stint fästa på en kviltad Chanel model större, som substitut för Mimmi (ja, min Chanel-väska hade ett namn och nej, vi två delar inte längre kudde nattetid, av personliga skäl som helt enkelt smärtar mig för mycket för att kunna gå in djupare på).

Var goda och lyft på hatten för Boutique Mademoiselle på Rue France:

 

Vad gäller butik nummer två så är den ur franska mått mätt pretty much motsatsen. En bohemisk krimskrams-affär med små silverskedar, porslinsdockor (Som... I och för sig finns i butiken ovan också. Vad är grejen med porslinsdockor, egentligen?) och färggranna halsband i långa rader. Jag älskar den naturligtvis. Det är jag övertygad om att ni också skulle göra. Chansen är stor att man, trots att man envist tittat ut just den där Sonia Rykiel-blusen på Mademoiselle-butiken i alla fall springer fårn denna röriga godbit med en skinnväska med snäckor på bara för att man vill känna sig lika hippt och way autentiskt rich hippie-chic som ägarinnan.

Be warned.

Å andra sidan - vem behöver en silkesblus när det finns monogrammerade handväskor och hattar med plymer som du aldrig kommer att använda men som kommer att vara föremål för en aldrig sinande mängd komplimanger, under dina kvälls-soaréer (som du egentligen håller som substitut för att din ansökan till Halv Åtta hos Mig nedslogs - erkänn)?

Får jag be om största möjliga tystnad, när jag presenterar... Butiken utan namn (som säkert har ett namn för den har varit med i franska ELLE också, och någon rubrik borde de ju rent logiskt ha satt ut) på Rue Buffa, som bäst känns igen på den vita fågelburen utanför dörren:













That's that.

Så - berätta: Hur många av er kommer att kasta sig över tangentbordet och kvickt knappa in sökord som "resa", "Nice" och "inatt"?

Ciao!