OHYESOHYES

YOU SAY WHY AND I SAY I DON'T KNOW

Publicerad 2014-01-16 13:12:00 i HOTNEWS,

YOU, ME, US. Oui, oui. Bonjour, bonjour. Hjärtligt välkomna ska ni vara, till detta femte år av den halvdant regisserade men rent klädmässigt i alla fall någorlunda egensinniga serien i vilken ni spelar rollen som den väntande, någorlunda (om ni tillåter mig att vara så krass) sött patetiska flickvännen vars casanova-aktiga dream boat (läs; undertecknad) bara är svalt intresserad av allt annat än soliga torg och whisky sour. Vårt förhållande är stormigt, det är otillfredsställande och nej - vi kommer aldrig att gifta oss, skaffa vaxduk med fiskbensmönster och små, små barn som kan spilla hemlagad papapya-puré på den. Face it. Men, dears, vi kan leva passionerat, åka till Rom ihop, se på solnedgången hand i hand under den långsamt vaknande stjärnhimlen och skryta för våra vänner om hur lite vi lockas av det som ses som allmänt accepterat. För sådana är vi, och sådan är vår relation - girls.
 
Varför? Åh, man kan bara inte ge folk hela handen. Ni måste hålla dem på halster för att de ska inse vilken underbart upptagen och très spännande person allas vår absoluta favoritbloggerska faktiskt är. Så att ni, medan jag bakar ekologiska morotsbröd med pumpafrön som topping, doppar spirorna i diverse ljumma vattensamlingar och försöker att glömma bort er helt och hållet, kan tänka er att jag gör allt det där och mer. Och att det alltid, alltid finns något att komma tillbaka för. Capice?
 
Men, för all del - här har ni mig. Jag är er. För tillfället, i alla fall. Så låt oss tala om de alldeles underbara örhängen som passar perfekt för alla vi som anser att åldrad ryska, rent stilmässigt, alltid kommer att ligga i framkant. Jag prydde mina släta snibbar (EH?) med dem under årets sista kväll och första gryning, euforiskt dansandes farligt nära Kungsholmsstrands sammetssvärta - way jetlaggad, som sig bör.
 
 
Från Glitter, hör och häpna. Men, hey - addera din svalaste elegans (och ett par remsandaletter från ni-vet-var) och se dem, likt någon form av trés trippig pumpa-vagn och mus-hästsextett, förvandlas till det allra mest skimrande par Erickson Beamon-glasskor (OBS: metafor. De förvandlas ej till skor utan endast mer fashionabla örhängen, vilket är sant på ett sätt och på ett sätt inte eftersom de alltid kommer att förbli vad de är, såvida man inte går DIY på dem och skapar din egen kuvertväska av överblivna saker eller något ditåt. Å andra sidan är ju allt ändå bara energi, så vad bråkar ni om? Till imorgon vill jag se er tillbaka här, mer pålästa och utan trista frågor en masse - en intelligent diskussion kräver faktiskt två fritänkande parter som båda har läst senaste Vogue Australia).
 
So long!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mathilda Brådhe

Om hur svårt det blir, ju mer man lär sig.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela