Africa Appeal
För ungefär en miljon år sedan var jag i Tanzania med min familj. Det var som inget annat. Vi tittar lite:
Färg på färg på färg på färg. Den röda jorden, doften av värme, den mörkgröna vegetationen och det böljande landskapet som suger sig fast i himlen. En annorlunda verklighet. Mitt bland lejonen vallas det för fulla muggar och barn går i skolan och busar med lärarinnan. Jag känner mig nära och långt bort på samma gång, villig att veta men medveten om att min tolkning färgas av allt jag hittills lärt och inte lärt. Men när solen går upp över landskapet och klockan är fyra på morgonen, då är världen vacker. Då verkar hela universum speglas i vattenpölarna och gräset, och den friska doften av morgon fyller mina lungor.
Jag ville fånga lekfullheten, den hos djuren och den hos människorna. Den naturliga, okonstlade, ärliga lekfullhet som bor i ett par elefantbetar smyckade med blommor. Den som plirar i en ung pojkes ögon. Den som finns hos den som hoppar, vem den än är och var den än befinner sig.
Pssst... Notera gärna att det hände sig innan mättnads- och kontrasthetsen tog greppet om alla bilder, som ni säkert märker. En liten trip down memory lane till den tiden då saker och ting såg ut lite mer som de såg ut och inte rödare, grönare, ljusare och skarpare.
Ciao!
en dag i lissabon
I tisdags var jag och Philip i Lissabon. Vi hade förväntat oss en liten, très gullig kuststad med små gator, små baguetter, små förrätter och havsdoft överallt. Istället möttes vi av en pulserande storstad med oklar stadsplanering, vimsiga turister, moderna butiker och en trött stackars hamn som mest var utsikt över olika industribyggnader. Så utomordentligt fånigt. Men efter viss omvärdering av våra möjligheter (färska sardiner vid strandkanten byttes mot jakt på beyond lyxig och kontemporär heminredning och skamlös folkspaning på soliga torg) satte vi av mot Bairro Alto och Principe Real.Vi tittar lite:
Även om staden var smockfull finns den omtalade arkitekturen kvar, och det är gott om hemliga trattorior, katter, rutiga dukar och ostprovningsmöjligheter.
Mitt i Bairro Altos virrvarr av gator (hur kan en stad sakna centrala punkter? Mon dieu) stannade vi och köpte proviant i form av en frukt vi aldrig sett. Smakade apelsin och paprika. Den som vet vad det är för något vinner en årsförbrukning av stråhattar med broderade, Instagram-vänliga texter.
Kaklet i Portugal får mig att allvarligt omvärdera min inredningsstil. Kan man helkakla vardagsrummet?
Philip var så söt framför en smashing laxrosa vägg att jag tvingade honom att posera lite. Jag tycker att han ser ut som en juicekille här, vilket jag i sig inte vet vad jag tycker om.
På en gigantisk matmarknad precis vid stadens entré kan man stilla sina behov av salta ostron. Det gjorde jag och livet kändes genast lite lättare.
Jag bjuder dig vackra blommor, 'cause I'm generous like that. Dessutom känner jag att en liten mjökpall skulle passa i vårt snart helkaklade vardagsrum. Vad tror du om det, Philip? Ellerhur? Philip?
När vi blev hungriga gick vi till Taberna da Rua das flores. Det är beyond svårt att få tag på vegetariskt i Sao Martinho do Porto så nu gick vi loss på sesamgrönsaker, friterad fårost och okra med dipp. Mycket bra restaurang. Mathilda gillar.
Vad gjorde vi innan bao, egentligen? Dessa fluffiga, asiatiska drömmar är en liten, liten bit av himlen. Tro mig.
När vi kom ut stod solen fortfarande högt på himlen, och vi promenerade gata upp och gata ned tills vi nådde någon typ av stadskärna: Principe Real. Vi insåg följande: Ta spårvagn 28, skippa hamnen, drick krispigt ljusgrönt vin, vinka till portugiser och håll med om att Lissabon är en beyond fantastisk stad, när man kan den.
Sammanfattningsvis är jag inte övertygad om Lissabons odiskutabla förträfflighet – men alla vacka väggar, söta tanter, goda frukter och oupptäckta språng fulla av pastelarias, restauranger med rutiga dukar och glasstånd får mig att för några sekunder glömma beyond svårnavigerad stadsplanering. Att jag kunde bära mockasandaler i april avgör naturligtvis hela frågan. Lissabon, eu gosto de você.
Missade jag något? Let me know. Nu ska jag snöra på mig springskorna och efter det lagar vi pizza bianco med persika och mozzarella! Bring in the bubbles!
So long!
Silver coast snapshots
HOME SWEET HOME. Stros på Lissabons dammiga och blåsiga bakgator, way långa vinmiddagar med utsikt över viken i Sao Martinho do Porto där mina föräldrars smått psykadeliska lägenhet ligger, bergsbestigning till en beyond magnifik utkikspunkt 120 meter över huvudet och – naturligtvis – glass en masse. Min favoritkombination är mint och saltkaramell (vad annars?) och tre minuter efter att jag hade knäppt bilden ovan hade hela struten smält. Oh, well – strålande sol och 25 grader gjorde att jag knappast kunde klaga, och jag skuttade i vattnet och plaskade bort glassresterna tillsammans med alla rultiga portigisiska kids istället.
Igår satte jag fötterna på svensk mark och undrade för jag vet inte vilken gång i ordningen varför i hela friden jag bor här. Jag bestämde mig därför för att ha helg redan vid två-rycket idag och varvade uppackning med islatte. Ikväll drömmer jag mig tillbaka till vitlöksfrästa hjärtmusslor och hår som fått soltorka. Förbered er på fler bildbomber, för på den här sidan om Spanien finns knappast något värt att föreviga. Skämt åsido, jag har köpt fantastiskt porslin med citroner på som jag såklart vill visa, och så ska vi ju flytta också – men mer om det senare. Nu är det fredag, chiquitas – give up, give in and get out!
Adeus!
FRENCH BASICS
EASY BREEZY BEAUTIFUL. Jag intalar mig att alla parisiskor med välvårdad hy har en tub Avène Cold Cream i väskan. Kanske inte. Men en sak är säker, och det är att sedan jag började klappa in ovanstående sötnos i ansiktet vareviga kväll har min inneboende lyster börjat synas på utsidan. Addera lite highlighter på kindbenen och ett par tomatröda läppar (och en Gucci-väska från 90-talet) för komplett vår-utstyrsel. I'm counting on you.
Finns HÄR. Nu ska jag och min skotskrutiga kjol bege oss ut på äventyr.
So long!
Hot child in the city
BON CHIC BON BARDOT. De första vårsolstrålarna lapar jag i mig sörplandes islatte på balkongen, i nyinköpta balkongmöbler pyntade med minst ett tiotal kryddfyllda terracottakrukor. I sommar tänkte jag bjuda på paella i solen, men tills dess nöjer jag mig med att bläddra i tummade magasin och drömma om Portugal nästa vecka. Och, most importantly, vässa min sommarstil.
Redan i en luftig lägenhet med höga fönster ut mot takterassen som jag visserligen aldrig besökte, i Williamsburg i vintras, bestämde jag att min stilikon skulle vara Brigitte Bardot. Jag använde extra mycket kajal och försökte tämja min i ett svagt ögonblick impulsklippta gardinlugg. Sedan svirade vi iväg till trés spicy Buddakan för att fira in nyårsnatten i glittriga hattar. However, hattarna försvann, champagnen dracks upp och det blev 2017, men min silförebild har etsat sig fast way starkt i mitt medvetande och i min garderob.
Jag behöver:
En luftig kaftan som inte känns beyond trist, vilket verkar vara mer än svårt att hitta. I'll get back to you on this one.
En korgväska. Eftersom Jane Birkin är alla hippie-chica och obrydda kvasi-fransyskors helgon.
Mins tjugosju plusgrader. Det är helt enkelt essentiellt för att kunna bär skjortan uppknäppd och sporta ett par kolabruna ben under vintage-shortsen. Woho - I can't wait!
So long!
En japansk tant och en chanel-baddräkt
SAYONARA. Just nu drömmer jag om mjuk mocka med zippad mitt från Axel Arigato. Jag känner verkligen starkt att ett par sneakers med hög, vit sula och en dragkedja mitt på (jag har en svag punkt för dragkedjor mitt på, men å andra sidan - vem har inte?) skulle förändra livet för mig på ett väldigt grundläggande sätt. Eftersom jag direkt skulle plocka fram detta par ur min très välsorterade skohylla (den japanska strukturen skulle influera mig på ett way linblommor-som-fladdrar-i-vinden-till-tonerna-av-bamburörsspel-aktigt sätt och få mig att rensa ut och vika ihop ordentligt minst tre gånger i veckan) utan att fundera över att ta något annat par, skulle mina morgnar bli mindre hetsiga.
Jag skulle lämna hemmet minst åtta minuter tidigare, med en flaska grönt te i en svångrem kring halsen. Sedan skulle jag, eftersom jag var så tidig, ägna promenaden åt att omsorgsfullt lukta på blommorna och hjälpa små, japanska tanter över gatan. Vi skulle bli goda vänner, jag och tanterna, och vi skulle prata om viktigheter i livet: asiatisk-minimalistisk design, när körsbärsblomsrosa ska göra come-back (har det kanske redan hänt?) och vilken tésort från NK:s téhandel som är absolut bäst (rooibos champagne, take it form me). Sedan skulle det visa sig att en av de här tanterna har beyond fabulösa kontakter inom, säg, vintagebranschen. Här, skulle tanten säga, ta den HÄR broderade baddräkten från Chanel och sporta den med stor glädje när du semestrar på rivieran. Och glöm inte bort mig.
Aldrig, ska jag svara. Aldrig, tanten, ska jag glömma bort dig.
Och så skiljs vi åt där på morgonen, jag trippar vidare i mina Arigato-sneakers åt mitt håll och tanten åt sitt. Sedan ses vi aldrig mer, men det är ett mycket fint minne som vi båda bevarar djupt inuti.
Shoppa skorna HÄR. Jag väljer svarta. Vilka väljer du?
Ciao!
HOW TO WEAR A DRESS FOR WINTER
1. Matcha med storstickat, boots och chica strumpbyxor. Shoppa mycket, det håller dig varm.
2. Åk taxi.
3. Glöm inte huvudbonaden. Alla vet att värmen lämnar kroppen genom dekolletaget, huvudet, hand- och fotlederna. Välj något med öron för högsta trendfaktor, så att du till exempel kan bli bjuden på taxi istället för att betala själv.
4. Keep on moving! Dansa gatan fram i fotriktiga skor medan de fortfarande är trendiga och snurra förbi alla frusna, täckjacksbärare i en virvelvind med doft av Byredo Tulip.
5. Och om inget annat fungerar - stanna i sängen. Där kan du ha på dig vad du vill (eller ingenting alls) och ägna dig åt din favoritaktivitet: titta på Marie Antoinette och äta macaroons med pistage-smak.
STRESSED, DEPRESSED BUT WELL DRESSED. Släpp volangerna lösa, det är december. Matcha med storstickade filtar, boots och spets-öron. Det blir kul. Vi ses i vimlet!
Ciao!
French snapshots
Mitt handbagage matchades med fläckiga sneakers.
...Som fick följa med på promenad och glasspaus i parken på min bästa gata, Boulevard Gambetta.
När solen vägrade visa sig bestämde vi oss för att rödvin var det enda möjliga alternativet. Till det? Tryffelbrie-fondue. What else?
I hallen på pittoreska Villa Rivoli kan man posera ostört.
EN FRANSK VISIT. Bonsoir! Helgen spenderade jag i Nice, till tonerna av franska regndroppar på urblekta markiser, med smaken av pistage-gelato i munnen och iklädd ränder och Chanel som sig bör. Nej, girls - nu ljuger jag. Vi fick en solig dag med lunch på stranden, vintage-shopping och bara axlar. Det var allt jag behövde för att glömma Stockholms midvinterkyla och övertygas om att livet trots vädret är värt att leva.
Vi bodde på Hotel Villa Rivoli eftersom det verkade très trevligt när jag läste om det HÄR och dessutom hade de ett piffigt extrapris på ett fönsterlöst rum i källaren (ta mig inte på orden, det är inte alldeles säkert att rummet var fönsterlöst) som vi lyckligtvis blev uppgraderade från upon arrival. Helt klart att rekommendera om du har låga krav på att t.ex. kunna öppna garderobsdörrarna utan att flytta sängen (mais non, det gick inte) men höga krav på service, fransk genuinitet och fräscha badrum. Kort och gott: en beyond stark trea.
Mina tre bästa i Nice:
1. Vintage-spotting på välsorterade Madmoiselle på Rue France.
2. Salade Gourmand på L'ousteau på Boulevard Gambetta.
3. Italienskt på Il Vicoletto. Bedårande hipster-kockar som är ungefär 120 cm långa och kanske Frankrikes bästa Spaghetti alle Vongole.
So long!
Little girl blue
ELECTRIC NAILS. Happy party-season, girls! Jag firar att frosten täcker gator, torg och undertecknads ögonfransar genom att lacka tassarna i koboltblått skimmer. Färgen heter Loot the booty, märket är naturligtvis Essie (vad annars?) och ja - jag är kär.
Det här är möjligen det bästa jag prytt fingertopparna med i år.
Till er som ännu inte insett att den mest spikraka vägen till plastigt blanka jag kom just från min manikyrtid-naglar är ett överlack av toppkvalitet (detta är mitt förstahandsval alla sju dagar i veckan) har jag bara en sak att säga: get real. Det är dags att ta klivet in i den ansvarsfulla vuxenvärlden. Det handlar om mognad. Tro mig.
So long!
Oh my Mahogny
Gustavianska drömmar, franska knän att vila i och den lilla svarta - sedan är min matgrupp très komplett.
ART DECO-RATION. På min inrednings-att göra-lista just nu? Ordna ett större matbord. Jag vill kunna samla tjejgänget utan att behöva placera dem jag tycker minst om i soffan. Det blir så dålig stämning då, förstår ni.
Efter att ha finkammat inredningssajterna har jag fastnat för det gustiavianska mahognybordet, en klassiker som andas Svenskt Tenn-tossighet på ett lagom diskret sätt. Tillsammans med fyra franska stolar i ungefär samma färg, som kommer att klickas hem via olika auktionsverk allteftersom de behagar dyka upp online, blir matgruppen beyond inbjudande.
Varje matplats med självaktning behöver en lampa som kastar ett poänglöst ljus över middagsgästerna. Jag för min del anser att en enkel, svart pjäs med grafiska drag är vad mitt hem skriker efter.
Vad tror ni?
Ciao!
HAPPY GRUNGE WEEKEND
VACATION MODE. Jag tycker att ni borde åka på en grunge-weekend till en plats där solen skiner och ni kan cykla tandem med bara axlar och blinka indignerat till förbipasserande lastbilschaufförer. Ta med alla era väninnor, packa lågklackade läderpumps, blockmönstrade skor, illa knutna Converse och likadana plommonstop till hela gruppen.
Flanera längst med gatorna i långa silverkappor, lipa åt folk ni inte känner och låt underkjolarna synas hela tiden.
Tro mig, det är precis vad ni behöver. Bon voyage!
Ciao!
SPOTTED: DOTS FOR DAYS
MÖNSTERELEV. Fiskben, nät, prickar, rutor och ränder - strumpbyxe-säsongen är här och ingen ät gladare än jag, girls. I höst blir vi nämligen mönsterelever. Pigga upp en helsvart party-outfit med harlequinmönstrade ben eller slå kostymnissarna med häpnad och rocka prickiga spiror på dagtid. Tillsammans med kavaj och skräddade shorts är du redo att räkna siffror i timmar. Och, psst - här gäller inte go hard or go home, turligt nog. Du kommer undan med att låta ett par fiskbensmönstrade anklar skymta mellan jazzbyxorna och bootsen.
Stjärnbestrött för sena vinternätter: Calzedonia, 169 kr. Spot on som passar lika bra vid skrivbordet som på whisky sour-hour: Calzedonia, 169 kr. Lättmatchade fiskben: H&M, 79.90 kr.
Jag sportar svart och nude-randiga redan på tjejmiddagen ikväll, tillsammans med mörk minikjol och gårdagens haff - som ni naturigvis kommer att få titta närmre på senare
Minst ett par prickiga benvärmare kommer att få flytta in i alla fall hos mig, och jag råder oss allihop att behålla värdigheten november ut i stjärnspräckliga spiror à la Calzedonia.
Happy Saturday, chiquitas.
Ciao!
"Frinally!"
Mina skimrande slip-ins är en riktig komplimangmagnet.
Buketten från förra helgens Oktoberfest är fortfarande lika tjusig. Tack, T!
Triss i paket och påsar, samt en inredningskatalog som jag bör läsa efter att jag låst in kreditkortet och svalt nyckeln.
FANCY FRIDAY. Efter en dag av hårt arbete på åkern är jag way redo att lämna stress och press i min röda ormskinnsportfölj och placera mina Essie-lackade fossingar i högläge. Jag tänker låta DETTA puttra på spisen samtidigt som jag öppnar en beyond trevlig paket-skörd och beundrar världens kanske mest ultimata high street-kap. Det är vitt, det är silkigt och det får mig att känna mig lika redo för en dag bland söta skott och gröna groddar på någon hipp slottsträdgård som ivrigt skuttande upp och ned utanför ett krogrep någonstans i hopp om att vakten ska se mig.
Kort och gott; it's versatile. Och det är ungefär så mycket som behövdes för att locka mig att ta med en framtida garderobsfavorit hem idag. Men mer om mina fynd senare!
Vad som ligger i de andra paketen? Girls, ni vet att jag aldrig skulle hålla er på linan med flit.
Eller - jo, såklart jag skulle. So sue me.
Stay tuned för att se vilka livsnödvändiga skönhetsattiraljer jag adderat till min samling medelst nätshopping.
Ciao!
HAPPY HOUSING
MÉNAGE À TROIS. Det finns tre saker som står allra högst på min inrednings-önskelista denna kvalmligt molniga junisöndag. Läs och lär:
- Stora, runda, liksom cylinderformade lampor.
- Raka linjer som andas Don Drapers avskalade, maskulina och Manhattan-tuffa sextiotalskontor.
- Gigantiska tavlor. Enorma. Groteska. Från golv till tak, ska det vara.
Check, check, och check! I alla fall i mitt huvud... Nu ska jag bara finkamma Barnebys för att lägga tassarna på toppenfynden från precis rätt tidsepok innan jag bjuder er allihop på whiskey on the rocks i den beige-grå salongen.
Glad söndag, chiquitas.
Laters!
INTO THE GREAT WIDE OPEN
Baddräkt: Trelika Swimwear.
FRESHLY SQUEEZED. Så. Om man får badkläder gratis är det kotym att blogga om dem - det är sedan gammalt. Dessutom är jag way redo för sommaren med ett nytt take på den annars aningen uttjatade eyelinern, som naturligtvis ska matcha oceanen, himlen och påsarna du får under ögonen efter åtminstone två veckors ivrig förtäring av gin smaksatt med chili och koriander. Innan du trollat bort dem med din Touche Éclat, naturligtvis.
Vad händer annars? Jag har precis spenderat en vecka på Sardinien. För det är sådant man gör för att ha någonstans att lufta sina sommarklänningar och bära genomskinliga toppar mitt på dagen. Nej, jag skojade bara; det gör jag såklart i alla fall. Men att dessutom snitta två vongole om dagen under brännande medelhavssol är mer än nog för att jag ska kalla det en trés lyckad semester.
På tisdag tar jag mitt pick och pack till Portugal, och på torsdag fyller jag 23. Ingen ålder på en häst, som någon utan god smak skulle uttrycka sig. Jag för min del håller mig till concealer, värmeskyddande spray vid föning och i alla fall en önskan om att yoga ut mina synder tre gånger i veckan, och håller tummarna för att jag snart som regel slipper legga på krogen.
So long!
